Boccaccio och Decamerone

Ett sällskap på tio ungdomar flyr från det pestdrabbade Florens till ett slott på landet. Under de tio dagar de är på slottet berättar de varje dag en historia var. Så är ramberättelsen till Giovanno Boccaccios novellsamling Decamerone (från grekiskans deka = "tio" och hemera "dag").

Boccaccio var liksom Dante född i Florens och levde 1313-1375. Han studerade handel och juridik under sin uppväxt men skrev redan vid tio års ålder sina första dikter. Han var en stor beundrare av Dante och höll offentliga föreläsningar om Den Gudomliga Komedin.

De hundra berättelserna eller novellerna (det var Boccaccio som "uppfann" termen novell) har sitt ursprung i legender, folkliga sagor, anekdoter och visor. Dessa bearbetade Boccaccio till noveller, som ofta hade erotiska motiv. Bland annat skildrade han sexuellt aktiva munkar och nunnor. Andra teman är lycklig och olycklig kärlek och gifta kvinnors otrohet.

Mot slutet av sitt liv blev Boccaccio djupt religiös. Han tog då avstånd från det han skrivit i Decamerone och varnade till och med sina vänner för att läsa verket. Påven ville på 1500-talet förbjuda Decamerone men nöjde sig till slut med att byta ut munkar och präster mot adelsmän eller hantverkare.